förvirrad

man säger god morgon varje morgon även om den inte e god för man vet att dagen kommer att bli dålig, man vaknar upp på morgonen och känner att allt kommer rasa samman och det finns inget man kan göra åt saken. man kommer till skolan och börjar där med utskällning för man inte var i tid men de kunde man inte rå för, för bussen inte kunnde vägen så han körde fel. Man förklarad allt 2ggr om sen får man göra sitt prov som går ännu sämre än sämst.  Efter provet fortsätter studierna men allt blir fel och de bara inte går att göra ngt åt det, man slutar för dagen och bussen är försenad sedan börjar de regna och självklart har man inga kläder förutom jackan och ett par byxor, kommer hem och där får man utskällning för ngt man inte gjord eftersom man iknte varit hemma dem senast dagarna. tills slut säger man god natt och hoppas att nästa dag blr bättre…

tyvär har dem senast veckorna vart sånna här veckor för mig som absolut inget går bra man bara vill försvinna för det finns iaf ingen som bryr sig om en, dem säger att de bryr sig men vart finns dem när man verkligen behöver dem?
var finns alla när man behöver en kram eller en gnutta uppskattning?
allt jag vet är att dem inte finns för mig längre, allt jag har kvar är mina genomblöta byxor och jacka och regnet fortsätter ösa ner runt om mig medans alla andra har den strålande solen som är ute men som jag aldig kommer kunna känna igen förens allt är försent.

One Response to “”

  1. Anna Says:

    Jag finns…

Leave a Reply

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu