Funderar. läsa inte om du inte bryr dig om mig
Posted in Okategoriserat on april 19th, 2011 by lillgrtfinns dem som säger att man inte kan ändra på personer. delvis är det rätt men samtidigt fel. Man kan inte ändra en person som lätt blir svartsjuk men när de gäller personer som kommit ner i ett nervbrott går att ändra på. genom att visa sitt stöd och förösker få med den personen på olika roliga saker så den personen märker att de finns saker i världen som faktiskt kan vara något att leva för.
Den 9/7 2009 började jag att komma till den punkten i livet då det inte finns något kul alls. Jag fick den känslan när jag i hög fart åkte in i ett räcke i samband med en folkrace tävling nere i Vimmerby, jag hade så ont när jag klev med lite hjälp av funktionärerna att jag bröt tävlingen och när tävlingen var helt slut börja jag dricka mig redlös berusad och drog i mig 1/3 del av ett iprem förpackning bara för jag hade så jävla ont. men jag ville även hamna någon annanstans än där som jag var, ville bort från mitt liv just då för då hade jag bara kanads av olika skador de senaste åren, fot sakder, min svår knäskada och nu blir jag tvungen att ha ont i nacken och en del av ryggen, kände att jag inte orka med de. så vid flera gånger under de året som var då försökte jag komma på ett bra sätt att bara komma bort försvinna helt plötsligt utan spår så de flesta slapp höra mitt klagande att jag hade ont. Kan än idag säga att jag känner när bilen tar in i räcket och jag flyger tillbaka ut i banan där bilar kommer i högfart.
Men när de kom närmare jul hittade jag en person som gjorde mig glad som gjorde att jag fick tillbaka den här lusten att leva igen, ju längre vi pratade ju mer kär vart jag sen fråga jag om vi inte kunde träffas en väll och ha de trevligt till en film eller två, tror de vart 8filmer innan jag var tvungen att åka hem, men bara 5som vi verkligen såg, annars pratade vi lite lätt eller hade öögonen ngn helt annanstans (på en katt som hon fick 2veckor innan) hon gjorde mig så lyckligt att allt jag bara kunde tänka på var henne, hon och hennes gyllende hår, hennes ögon som e lika blå som havet i solnedgång. Jag kunde släppa allt bara för att få vara vid henne känna doften av hennes parfym och känna håret nudda vid min kind när jag smyger mig upp bakom henne och ger henne en kärleks full kram. det har inte funnits ngn som gjord så jag mådd så bra, även om jag sagt de men du är den verkliga personensom visad att du brytt dig om mig.
Men sen kom vi till det här som alla förhållanden har och det är bråk.. Måste jag berätta mera egentligen? alla vet att bråk inte är bra. men vi har föröskt löst de flesta bråken på ett eller annat sätt även vi inte e medvetna om de själva. men sen fråga jag vad du tyckte om vårt förhållande och du svarade att de är ett konstig att jag håller dig som min fånge typ att du inte får vara med dina kompisar när du har fått varit med dem precis hur mkt du velad bara du hitta en tid som du och jag inte hade bestämd ngt på och om de var så att du inte hade träffad ngn på länge och ville se den komopisen över en dag på helgen som vi bestämd så kunde jag backa undan men du våga aldrig fråga de utan börja slingrar dig och tog avstånd från mig helt plötsligt (iaf som de känns för mig) du börja svara vet inte på frågor och sa att du inte vill träffa mig ngr få gånger men de gånger vi kunde skulle jag bara få vara med dig ngerär ngr timmar bara. sen vart de ännu mera bråk av ngn dum anledning.
Men jag ber dig, förösk att bli som förr när du gjorde mig glad, nog vet jag att du inte hade de svårt effter en viss tragiskt händelse och jag ber om ursäkt för här omdagen när jag tog upp det igen.
Nu orkar jag inte skriva ngt mera///
ONE KISS ONE LOVE ONLY FOR YOU MY DEAR NATHALE <3
(inte rätt tillfälle för den texten men ville skriva den iaf)